tisdag 1 december 2009




den norrländska pulsen har sprängt sig ur hans handled,
flugit sin kos, rymt, oh ja

jag öppnade bröstet och fångade den med ett flickskrik

slöt igen där nere

jag korsade Atlanten utan skor eller ansikte, sprang mig bort till de mjuka floderna i Indien, törstade nästan ihjäl mig där. jag väntade mig inga blodade tänder eller ihjälskjutna kroppar när svindeln lagt sig, jag tog bara emot dina konvulsioner av gråt vid strandkanten natt efter natt. järnbristen var svår hela tiden. jag behövde äta mig in i jordeköttet och föryngra mig där.

Vakna upp i ett grundämne som inte var ditt.






5 kommentarer:

Anonym sa...

Aha, tagen på bar gärning!

Pia sa...

blodigt och gripande gripande! på något sätt passande till den nya vampyr-eran som tycks pågå, men samtidigt naket nära verkligheten...

Lisa sa...

tack för dina fina ord om min poesi! jag blev rörd.

du verkar inte så dum du heller! nu ska jag fortsätta läsa mer som du skrivit. hittills gillar jag blandningen av högt och lågt i "Det var tidig juni..." och barnblicken i konstaterandet "...jag ska bli exakt som henne".

Anonym sa...

Riktigt bra! Får fina och intressanta bilder för mitt inre.

Kamerahäxan sa...

wow. vilken fantastisk blogg.