red road
jag bär mina liv med händerna
det blodiga under oss är mark
vi ska bara fortsätta gå
i skymningen lägger jag mig ner
låter mig betäckas av alla som går förbi
mitt inre är ett kaos av safter
ni kan sörpla rakt ur mig
jag kan redan känna döden sprida sig
inuti livmodern
det luktar härsket i rummet
mina kroppar går inte att bära
jag är din för jag är ingen annans
jag har glömt hur man sluter läpparna
utan att krossa tänderna
och käken
det lilla liv som en gång låg i magen
ligger inte där länge
ta mig över de blodiga ängarna
täpp för mina näshålor
jag kan inte vara levande
när allt runt omkring mig
är dött
