i rosagapet uppför det sig motbjudande:

formen av svulstig klippsats
i grönt algbryn, precis som hon minns

händerna runt könsskillnaden

Vi går omlott bland pissljumna lakan. Du vet inte ens vem jag är.
Hör du mina susningar i käkbenet,
jag skrattar som en brun råtta åt ingenting alls.
Jag vill slå till dina babykinder med nävar, åskmoln.
Att ställa sig och kissa
med en ödlegrön stråle så att du ska hitta vägen
genom mig.
Okej då. Jag tar en annan version.
Det rinner en regnbåge under mina skor.
Jag lyser slemgul om magen.
Vi kör en repris eller inte.
Dina fötter på kartan är köttiga och bestämda,
du ska öppna munnen inför nästa person på stigen.
Nu och för alltid ska denne människa hålla ditt hjärta i schack.