onsdag 12 november 2008
Vi går omlott bland pissljumna lakan. Du vet inte ens vem jag är.
Hör du mina susningar i käkbenet,
jag skrattar som en brun råtta åt ingenting alls.
Jag vill slå till dina babykinder med nävar, åskmoln.
Att ställa sig och kissa
med en ödlegrön stråle så att du ska hitta vägen
genom mig.
Okej då. Jag tar en annan version.
Det rinner en regnbåge under mina skor.
Jag lyser slemgul om magen.
Vi kör en repris eller inte.
Dina fötter på kartan är köttiga och bestämda,
du ska öppna munnen inför nästa person på stigen.
Nu och för alltid ska denne människa hålla ditt hjärta i schack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Öh.. Jag är små..berusad. Och fattar inte riktigt vad den betyder, tror jag. Men jag gillar språket, stilen och tempot. Har ett annat driv och så än vad många va din alängre dikter har. Hepp!
ha, berusad, hoppas inte kl va 3 på dan som det står..men d brukar inte stämma.
mja den e lite different, kom till i ett flumflöde, vilket kanske märks, kanske e den lite för lättviktig, eller inte. Men som du så gillar jag också själva tonfallet och rytmen, det kanske räcker.
Va´kul att äntligen få läsa något nytt av dig! Du e speciell!
Skön rytm och språkligt är det inte svårt att känna igen dig! Fint! Meeeeen jag e dörädd för råttor!
kramen /Eva
Skicka en kommentar