fullmåne
det sipprar kåda ur hans knäveck
jag böjer mig ner för att slicka
skymningen är överallt och ändå
aldrig i oss
han tar sina knogar och smeker bort
allt mitt mjuka med dem
om jag kunde
skulle jag skrika utan läppar
med händerna i en knut
bakom ryggen
låta fladdermössen närma sig
med öppna ludna käftar
