pangpoesi

den flummiga hörseln. att något tar sig in. jag kan inte stoppa ljuden. svämmandet, oroligheterna under kroppens otaliga luckor. vill öppnas för att gå sönder. vill att någon ska komma och gräva. har en plastpistol bakom revbenen. det kommer ljud genom väggarna, springorna vibrerar. i sömnen trampar en muskulös man på mina ryggkotor, jag ligger och njuter. det kan vara så att jag tänker och tänker tills någonting smulas sönder längst där inne, det kan vara ett hopp en ilska en förbättring. man skrubbar kroppen tills löshud uppstår. man sliter tills det hundiga får träda fram. ljuden skrapar i luften, man har en mun att tala med.