pangpoesi

vad är det med mensen vad är det med mensen som gör mig så mjuk och vördnadsfull inför livet som får mig att tänka på alltings storhet och alltings sårbarhet som får mig att stanna upp mitt i en rörelse för att ännu mer känna kroppens egna liv blodets snirklande ström i slidan vad är det med mensen som får mig att vilja krypa in i mitt eget skinn och stanna där för alltid som får mig att väja undan från andra människor och inte vilja se dem i ögonen som om de då skulle förstå att jag i just detta ögonblick har mens vad är det med mensen som gör mig sällskapssjuk och avvisande på samma gång som får mig att vilja spränga alla de egna gränserna och utrota rädslorna från den egna kroppen vad är det med mensen och dess likgiltighet inför livets omständigheter som får mig att vilja bli ett med naturen och följa dess lagar så att jag för en gångs skull kan känna mig hel som människa vad är det med mensen som får mig att bli illamående och svag som gör att jag börjar tänka på liv och födelse på att något faktiskt skulle kunna växa där inne och bli större och större vad är det med mensen som får mig att vilja explodera till en enda stor blodpöl utan vare sig liv eller konstfullhet vad är det mensen som får mig att vilja bli mer av mig själv mer av mina styrkor, svagheter och nervösa beteenden vad är det mensen som får mig att vilja kapitulera inför livet eftersom det är för stort för att omfamnas och i samma stund inse att bara med mensens kraft kan jag förstå livet för vad det är och vad det inte är