Säckarna fyllda av ris.

Små pinnfän att

Fajtas med. Oense i födelse av gegga. Knoppade upp likt


Videfjun. I buskagen.


Hon ska ta dem över sig, singla mellan fingrarna. De ska sjuda kokande över magen, ruttna stillsamt i vecken. Som hon bär upp saker. Som är som henne.

Du ser det framför dig: Hänga tappert som fröpåsar. Lugna.

Vi går vidare.

Hennes spräckliga rödgårdar. Brusar.

Av lust. De vill gungas. Fritt över mage, över de ruttnande fjunen. Ett crescendo av rött. Att blossa upp där.

Så opassande.


Skammen intill könet. Rungar. Sätter i gång hennes kraft.



Deras födelse ett minne blott. Videfjun. Lidelsefjun. Runt och i henne.


*


Jazztoner. Från kökets kvadrater. Pianoklink. Skallbenet ljuder:


Betäckas. Ömt. Av svartmålade toner.


Väggen är rödmålad i sprickorna. Täckta av hennes vätskor. Innan-ifrån.


Jazztoner, hon hör dem:

Knopparna hårdnar i refrängens hundlika skall. Voff voff.

Hon är nedlagd.

Att klippas, knoppa upp, där det tidigare varit slutet. Och stängt.


Att minnas det här. Som ett brott. Brottet ljuder:


Lösa hinnor kravlar, du känner hundbett innanför skinnet.


Så som du vill ha det. Spritt och språngande.


Fingrarna glesnar framför munnen. Ett sätt att egentligen inte vara tyst.


Klägget som tar över. Blir henne. Någon har hostat sig len, ren. Uppsluppen med tungan utanför,


Som hunden.


och vatten från taket. Ned i gapet. Föryngringen. Av flera årstiders klagan. Lidelsefjun.


Täpper hennes mun. Någon att komma och försöka. Hål med hammare, dink, fjonk. Man har kallat henne-

Luder,

Som i tjugofyra timmars öppna hål, vem bestämmer när lidelsen greppar tag. Öser sig in, piskar över låren.


- ett regn.

Som piskar och slår,

över den stora magen, vecken att spänna in, skärp dig för bövelen.


Vad hon ser är sig själv,

i sin tömda själ, gapad och nöjd.


Hon ser: Pupillerna

är svarta plastknappar. Blänker stumma. Det är ingenting att tala om. Svartheten.


Det är ingenting. Som en knockout att bara vakna ifrån, blank.


Det handlar om att Blotta sig-


hennes blus i ett kraftigt vinddrag,


Uppsnord i midjan, Gränslad matt där. Hans rörelser var


mycket kvicka. Arbetade. Som en maskin. Tuff tuff, brum, brum


det kom,

ur din torkade strupe: gallan.


i slung. Hans ögon

som en katts. Knipta. Gulblänkande.


Och du njöt.


Knapparna, dom var flitigt påsydda med


nål och ljus tråd. Munnen läpparna vidgade,

han skulle. Bara så mycket in.

Oh ja. Intrånget skar i naken gom. Svartmålade toner som dog under dina


tryckta skinkor. Sätta på.


Tonerna, bli ett med rytmen. Du känner dig fortafarande i puls.


Det dunkar i höfterna. Man kan kalla det en dans.


Händerna mynnar mot golvet. Golvet är en trapets. Det räfflade tyget.

Läk prydligt, se blind ut.


Då vill ingen dig ont.


Ett djur som härjar i rummet. Vi kan kalla det en hungrig hund. Med svarta prickar på det vita. Blandar mönstrena purpur. Hon har klivit


Sig manad.



Slicka pupillerna, silvrig hinna ska bildas,

som fjället på en mört. Glidande och halt. Han ska komma med sin tunga


slicka henne in, hör, hur hans steg knastrar i hallen.



Slaget med trä i nacken. Ett dingdingdong.


Säger:

Upprepningarna gör sanning.


Dokumentet innehåller ord:


Friska slag över hjässan, kal,

håret i bruna skal.

Vilket följer:

Tinning blå kinder fräna av piss. Det stora sammanbrottet:


Whiskeyglasen, laddade, pisset

på rad. Rann droppvis mellan borden. Sprickorna i golven, nödvändigt röda,

hennes innan-ifrån vätskor. Hon är av kvinna röd där.


Ja. Att äta sin historia med plastsked. Bit för kräkreflex ned till slö tarm.


Ditt ansikte skrynklas i det nya ljuset.

Glasögonen som välter fram en sammankomst. Blink blink,


Det bländar din nakenhet vit.


Dom möts blanka om kinderna. Det här ska komma att stanna


Mellan dem och endast. Brösten stirrar nakna, rädda.


Klockan slapp slå. Han tränger sig på och in i en enda stöt.


Sylvass där, som ett slipat spjut i hennes redan mosiga.


En likvaka en trängsel.


Hennes generationer av likgiltighet. Döttrarna kröp outvecklade. Hon minns dem


Hur dom sög, tuttsaften ur ur ur och sedan


längs tapeterna, på kontakterna. Ett efterlämnande.



Skiftet däri. En omvändelse. Födelser från fel hål. Töjd i alla öppningar.

EXIT

Jag sitter på en toalett/ De kritvita väggarna bländar mig/ Det här kan vara en början/ Jag ser mig själv i en film/ Den handlar om en mamma som super ihjäl sig och hur hennes barn blir lämnade ensamma/ Jag är det äldsta syskonet/ Jag måste ta hand om de yngre syskonen/ Jag gråter hela tiden i filmen/ Jag röker och lär mina syskon hur man gör/ Det yngsta syskonet börjar spy mitt på golvet/ Jag torkar mig långsamt/

Jag känner gropen växa/ hur magen töjer sig

En kort man i tajt träningsoverall kastar sig på mig/ Hans underläpp hänger/ Han luktar starkt av kiss/ Jag tänker att det här är ett stort skämt / Jag tänker att jorden helt plötsligt stannar upp som när man sover/ Jag tänker att det blir rått och kallt och att alla människor runt omkring mig stelnar till i deras sista och allra sista rörelse/

Det här med att vara fången/ Jag känner så nu/ En fånge inuti mig själv

Kostymklädda män slänger hårda blickar på mig/ Jag vet inte vad jag gör för fel/ Det ligger en dov känsla och dallrar i luften/ Den tar sig in i mina näsborrar och den sticker som myror/ Det kliar och kryper mig till ett stillsamt vansinne/ Kostymklädda män slänger sina portföljer fram och tillbaka/ Om det här är en ond dröm/ Om det här kan vara en början/ Jag behöver vakna/ Jag behöver frukost och dagstidning/ Klockorna visar 14.50 någonting / Klockorna visar den förbannade tiden/ Ingenting är sig likt längre/ Stationen kryllar av sot och damm/ Under skjortorna och klänningarna vilar tunga bördor/ Vilar en mjuk hud som gömmer sig för omvärlden/ Jag vill komma under/ Jag vill vara den mjuka huden/

Vill simma in i någon annans kropp/ som en spermie/ som en silverfisk/ vill försvinna in där/ långsamt

Tåget har gått nu/ Det här måste vara något slags slut/ Jag bär på en hård och kantig klump längst ner i min mage/ Det känns som en sten under min hand/ Jag sätter mig ner på en bänk/ Jag föreställer mig att den hårda klumpen är ett dött djur/ Jag ser mig själv på en bår under skalpeller och knivar i händer på långa läkare/ De tar sakta ut det blodiga, döda djuret ur min öppnade mage/ Jag ser mig själv på tidningarnas förstasidor/ Jag blir stolt och berömd/ Alla tycker att jag är stor som gick runt med ett dött djur i magen/ Jag spyr mig själv till döds av äckel i min egen lägenhet/

Det är också ett slut/ Som i en film/ Jag vill vara huvudrollen/ Jag vill förvandlas

Jag tränger mig in i en stad/ Jag måste knuffas/ Tanter med huvudet nedfällt och långa käppar är överallt/ Jag blir störd/ Jag kanske är störd på riktigt

En stad/ Är en stad/ Är en stad/ Höghus och gränder att gå vilse i/ Jag försöker gå vilse nu/ Jag röker en cigg och jag sätter mig ner och där går jag allra längst in i min hjärna/ Jag ser den som en stor klump av vita binnikemaskar/ Där luktar mögel och antikt/ Jag ser den som en stor elakartad tumör/ Där finns inga utvägar/ Alla går plötsligt i ilfart förbi mig/ Alla ser oförskämt glada ut/ Jag släcker min cigarett på en alldeles nymålad vägg/

Det rinner/ Min mun är öppen/ Allting snurrar/ Jag ser inga färger/ Jag vill inte leva/ Jag vill dö

Första klunken öl är som en gnistrande låga i munnen/ Mina ögon tåras och jag är på väg att nysa men hindrar mig i sista stund/ Stämningen runt omkring mig är mycket tryckt/ Tänk om alla pratade med alla/ Det skulle vara en början/ Ingen skillnad på dårar och vanliga dödliga/ Sedan slår klockan ytterligare en gång och folk försvinner sakta/ Mycket sakta bort ifrån eller närmre in/ In i varandra/

Som ett vansinne/ Det går inte att kontrollera/ Vi måste föröka oss/ det är därför vi är här/ Är det därför

Jag står inne på en toalett/ Lukten är en blandning mellan kiss och gammal intorkad spya/ Någon vill in och knackar på dörren/ Människor vill djupare in/ I spegeln är jag ett djur/ Ett stort, hårigt och förfärligt fult djur/ Pälsen sticker och stinker/ Mina insjunkna ögon skelar åt varsitt förbannat håll/ Det här är/ Är det här/ Jag stapplar ut genom dörren/ Den långa kön backar/ Jag ville aldrig/

Ville aldrig/ Nej

Människor överallt pratar med varandra om varandra/ Människor pratar med väldigt rädda röster/ Mörkret har kastat sig över staden och en väldigt full gubbe snubblar på sina egna fötter/ Jag skrattar utan att ha en aning om varför/ Jag slutar inte ens när jag borde/

Borde jag/ Alla borde alltid/ Jag står inte ut med sånt där

Det står ett tåg en meter framför mina fötter/ Jag vet att jag ska kliva på/ Det är allt jag vet/ Det knastrar och knakar från spåret/ Jag andas en luft som stirrar mig rakt i ögonen/ Kemikalierna hopar sig i mina näsborrar/ Ja/ Inuti släpps alla tyglar/ Jag måste hålla mitt hjärta i handen/ Det bultar/ Det knallröda sätet gnistrar av blixtrande elektricitet/ En konduktör gäspar stort/ Jag kollar in i hans mun och det blir alldeles becksvart/ Mitt hår spretar åt alla håll och kanter/ Jag håller hjärtat hårdare/ Det bultar/ Det finns nu bara en framrusande elektricitet och jag/

Tills något sprängs och blodet rinner mellan fingrarna/ Rinner mellan spåren

Jag är i ett rum utan fasta punkter/ Inget system fungerar här/ Väggarna cirkulerar när jag sträcker ut handen/ Det är stigande rök i luften/ Mina ögonlock rycker / Det här är inte på riktigt/ Det här är bara en ond dröm/ Mina läppar stelnar av rädsla / Jag vet inte hur man andas / Det finns ingen öppning / Det finns inga hål ut/

Ingen öppning/ Ingen skåra av ljus

Att andas i/ Att ramla i