pangpoesi

Säckarna fyllda av ris.

Små pinnfän att

Fajtas med. Oense i födelse av gegga. Knoppade upp likt


Videfjun. I buskagen.


Hon ska ta dem över sig, singla mellan fingrarna. De ska sjuda kokande över magen, ruttna stillsamt i vecken. Som hon bär upp saker. Som är som henne.

Du ser det framför dig: Hänga tappert som fröpåsar. Lugna.

Vi går vidare.

Hennes spräckliga rödgårdar. Brusar.

Av lust. De vill gungas. Fritt över mage, över de ruttnande fjunen. Ett crescendo av rött. Att blossa upp där.

Så opassande.


Skammen intill könet. Rungar. Sätter i gång hennes kraft.



Deras födelse ett minne blott. Videfjun. Lidelsefjun. Runt och i henne.


*


Jazztoner. Från kökets kvadrater. Pianoklink. Skallbenet ljuder:


Betäckas. Ömt. Av svartmålade toner.


Väggen är rödmålad i sprickorna. Täckta av hennes vätskor. Innan-ifrån.


Jazztoner, hon hör dem:

Knopparna hårdnar i refrängens hundlika skall. Voff voff.

Hon är nedlagd.

Att klippas, knoppa upp, där det tidigare varit slutet. Och stängt.


Att minnas det här. Som ett brott. Brottet ljuder:


Lösa hinnor kravlar, du känner hundbett innanför skinnet.


Så som du vill ha det. Spritt och språngande.


Fingrarna glesnar framför munnen. Ett sätt att egentligen inte vara tyst.


Klägget som tar över. Blir henne. Någon har hostat sig len, ren. Uppsluppen med tungan utanför,


Som hunden.


och vatten från taket. Ned i gapet. Föryngringen. Av flera årstiders klagan. Lidelsefjun.


Täpper hennes mun. Någon att komma och försöka. Hål med hammare, dink, fjonk. Man har kallat henne-

Luder,

Som i tjugofyra timmars öppna hål, vem bestämmer när lidelsen greppar tag. Öser sig in, piskar över låren.


- ett regn.

Som piskar och slår,

över den stora magen, vecken att spänna in, skärp dig för bövelen.


Vad hon ser är sig själv,

i sin tömda själ, gapad och nöjd.


Hon ser: Pupillerna

är svarta plastknappar. Blänker stumma. Det är ingenting att tala om. Svartheten.


Det är ingenting. Som en knockout att bara vakna ifrån, blank.


Det handlar om att Blotta sig-


hennes blus i ett kraftigt vinddrag,


Uppsnord i midjan, Gränslad matt där. Hans rörelser var


mycket kvicka. Arbetade. Som en maskin. Tuff tuff, brum, brum


det kom,

ur din torkade strupe: gallan.


i slung. Hans ögon

som en katts. Knipta. Gulblänkande.


Och du njöt.


Knapparna, dom var flitigt påsydda med


nål och ljus tråd. Munnen läpparna vidgade,

han skulle. Bara så mycket in.

Oh ja. Intrånget skar i naken gom. Svartmålade toner som dog under dina


tryckta skinkor. Sätta på.


Tonerna, bli ett med rytmen. Du känner dig fortafarande i puls.


Det dunkar i höfterna. Man kan kalla det en dans.


Händerna mynnar mot golvet. Golvet är en trapets. Det räfflade tyget.

Läk prydligt, se blind ut.


Då vill ingen dig ont.


Ett djur som härjar i rummet. Vi kan kalla det en hungrig hund. Med svarta prickar på det vita. Blandar mönstrena purpur. Hon har klivit


Sig manad.



Slicka pupillerna, silvrig hinna ska bildas,

som fjället på en mört. Glidande och halt. Han ska komma med sin tunga


slicka henne in, hör, hur hans steg knastrar i hallen.



Slaget med trä i nacken. Ett dingdingdong.


Säger:

Upprepningarna gör sanning.


Dokumentet innehåller ord:


Friska slag över hjässan, kal,

håret i bruna skal.

Vilket följer:

Tinning blå kinder fräna av piss. Det stora sammanbrottet:


Whiskeyglasen, laddade, pisset

på rad. Rann droppvis mellan borden. Sprickorna i golven, nödvändigt röda,

hennes innan-ifrån vätskor. Hon är av kvinna röd där.


Ja. Att äta sin historia med plastsked. Bit för kräkreflex ned till slö tarm.


Ditt ansikte skrynklas i det nya ljuset.

Glasögonen som välter fram en sammankomst. Blink blink,


Det bländar din nakenhet vit.


Dom möts blanka om kinderna. Det här ska komma att stanna


Mellan dem och endast. Brösten stirrar nakna, rädda.


Klockan slapp slå. Han tränger sig på och in i en enda stöt.


Sylvass där, som ett slipat spjut i hennes redan mosiga.


En likvaka en trängsel.


Hennes generationer av likgiltighet. Döttrarna kröp outvecklade. Hon minns dem


Hur dom sög, tuttsaften ur ur ur och sedan


längs tapeterna, på kontakterna. Ett efterlämnande.



Skiftet däri. En omvändelse. Födelser från fel hål. Töjd i alla öppningar.