EXIT

Jag sitter på en toalett/ De kritvita väggarna bländar mig/ Det här kan vara en början/ Jag ser mig själv i en film/ Den handlar om en mamma som super ihjäl sig och hur hennes barn blir lämnade ensamma/ Jag är det äldsta syskonet/ Jag måste ta hand om de yngre syskonen/ Jag gråter hela tiden i filmen/ Jag röker och lär mina syskon hur man gör/ Det yngsta syskonet börjar spy mitt på golvet/ Jag torkar mig långsamt/

Jag känner gropen växa/ hur magen töjer sig

En kort man i tajt träningsoverall kastar sig på mig/ Hans underläpp hänger/ Han luktar starkt av kiss/ Jag tänker att det här är ett stort skämt / Jag tänker att jorden helt plötsligt stannar upp som när man sover/ Jag tänker att det blir rått och kallt och att alla människor runt omkring mig stelnar till i deras sista och allra sista rörelse/

Det här med att vara fången/ Jag känner så nu/ En fånge inuti mig själv

Kostymklädda män slänger hårda blickar på mig/ Jag vet inte vad jag gör för fel/ Det ligger en dov känsla och dallrar i luften/ Den tar sig in i mina näsborrar och den sticker som myror/ Det kliar och kryper mig till ett stillsamt vansinne/ Kostymklädda män slänger sina portföljer fram och tillbaka/ Om det här är en ond dröm/ Om det här kan vara en början/ Jag behöver vakna/ Jag behöver frukost och dagstidning/ Klockorna visar 14.50 någonting / Klockorna visar den förbannade tiden/ Ingenting är sig likt längre/ Stationen kryllar av sot och damm/ Under skjortorna och klänningarna vilar tunga bördor/ Vilar en mjuk hud som gömmer sig för omvärlden/ Jag vill komma under/ Jag vill vara den mjuka huden/

Vill simma in i någon annans kropp/ som en spermie/ som en silverfisk/ vill försvinna in där/ långsamt

Tåget har gått nu/ Det här måste vara något slags slut/ Jag bär på en hård och kantig klump längst ner i min mage/ Det känns som en sten under min hand/ Jag sätter mig ner på en bänk/ Jag föreställer mig att den hårda klumpen är ett dött djur/ Jag ser mig själv på en bår under skalpeller och knivar i händer på långa läkare/ De tar sakta ut det blodiga, döda djuret ur min öppnade mage/ Jag ser mig själv på tidningarnas förstasidor/ Jag blir stolt och berömd/ Alla tycker att jag är stor som gick runt med ett dött djur i magen/ Jag spyr mig själv till döds av äckel i min egen lägenhet/

Det är också ett slut/ Som i en film/ Jag vill vara huvudrollen/ Jag vill förvandlas

Jag tränger mig in i en stad/ Jag måste knuffas/ Tanter med huvudet nedfällt och långa käppar är överallt/ Jag blir störd/ Jag kanske är störd på riktigt

En stad/ Är en stad/ Är en stad/ Höghus och gränder att gå vilse i/ Jag försöker gå vilse nu/ Jag röker en cigg och jag sätter mig ner och där går jag allra längst in i min hjärna/ Jag ser den som en stor klump av vita binnikemaskar/ Där luktar mögel och antikt/ Jag ser den som en stor elakartad tumör/ Där finns inga utvägar/ Alla går plötsligt i ilfart förbi mig/ Alla ser oförskämt glada ut/ Jag släcker min cigarett på en alldeles nymålad vägg/

Det rinner/ Min mun är öppen/ Allting snurrar/ Jag ser inga färger/ Jag vill inte leva/ Jag vill dö

Första klunken öl är som en gnistrande låga i munnen/ Mina ögon tåras och jag är på väg att nysa men hindrar mig i sista stund/ Stämningen runt omkring mig är mycket tryckt/ Tänk om alla pratade med alla/ Det skulle vara en början/ Ingen skillnad på dårar och vanliga dödliga/ Sedan slår klockan ytterligare en gång och folk försvinner sakta/ Mycket sakta bort ifrån eller närmre in/ In i varandra/

Som ett vansinne/ Det går inte att kontrollera/ Vi måste föröka oss/ det är därför vi är här/ Är det därför

Jag står inne på en toalett/ Lukten är en blandning mellan kiss och gammal intorkad spya/ Någon vill in och knackar på dörren/ Människor vill djupare in/ I spegeln är jag ett djur/ Ett stort, hårigt och förfärligt fult djur/ Pälsen sticker och stinker/ Mina insjunkna ögon skelar åt varsitt förbannat håll/ Det här är/ Är det här/ Jag stapplar ut genom dörren/ Den långa kön backar/ Jag ville aldrig/

Ville aldrig/ Nej

Människor överallt pratar med varandra om varandra/ Människor pratar med väldigt rädda röster/ Mörkret har kastat sig över staden och en väldigt full gubbe snubblar på sina egna fötter/ Jag skrattar utan att ha en aning om varför/ Jag slutar inte ens när jag borde/

Borde jag/ Alla borde alltid/ Jag står inte ut med sånt där

Det står ett tåg en meter framför mina fötter/ Jag vet att jag ska kliva på/ Det är allt jag vet/ Det knastrar och knakar från spåret/ Jag andas en luft som stirrar mig rakt i ögonen/ Kemikalierna hopar sig i mina näsborrar/ Ja/ Inuti släpps alla tyglar/ Jag måste hålla mitt hjärta i handen/ Det bultar/ Det knallröda sätet gnistrar av blixtrande elektricitet/ En konduktör gäspar stort/ Jag kollar in i hans mun och det blir alldeles becksvart/ Mitt hår spretar åt alla håll och kanter/ Jag håller hjärtat hårdare/ Det bultar/ Det finns nu bara en framrusande elektricitet och jag/

Tills något sprängs och blodet rinner mellan fingrarna/ Rinner mellan spåren

Jag är i ett rum utan fasta punkter/ Inget system fungerar här/ Väggarna cirkulerar när jag sträcker ut handen/ Det är stigande rök i luften/ Mina ögonlock rycker / Det här är inte på riktigt/ Det här är bara en ond dröm/ Mina läppar stelnar av rädsla / Jag vet inte hur man andas / Det finns ingen öppning / Det finns inga hål ut/

Ingen öppning/ Ingen skåra av ljus

Att andas i/ Att ramla i