pangpoesi

självblod


vrider inutigångar motsols. ingen kan gå här, ingen kan äta av
det som dallrar. fettsjud.
halsar vätskan. förblöder den genom kroppen och vad öppnar sig.
svart klo ur munnen,
det hugger till. solen i magen är ett ljud.
jag blundar, kastar fram en lösning, människor bor i musklerna.
organen pratar med tingen utanför,
det finns ingenting att säga, som inte redan är censurerat.

-

sömnen i mig en bot. självlysande masker
talar om för mig vilka alternativ som finns. en handling
utan ordsförklaring. bryts ned lite i taget, taggsnåren dignar.
handen och gropen. gräva där man ligger.
när en öppning visar sig vara en dörr,
lider huvudet ett slag för sig.

-

läppvinge. talet och floden strömmar i ljuset.
viljan att begravas där andra satt sina fötter.
fotljud, lodljud.
skrapet, en skalbagge söker sig fram
längs innanlåren. var passar det att
stanna upp för en anhörig.

-

vill inte älskas, vara precis
så svår som det behagar mig.
solen är en åska, det är tidigt nu.
ljumna lakan sveps om halsen,
tyngden av ett innandöme.