fredag 21 augusti 2009



Det var tidig juni. Blommorna spred sig som vildvuxna epidemier längs vattenbrynen och i de öppna parkerna virvlade småbarn omkring utan en aning om hur livet skulle komma att såra dem. Han kom som en pilsk hund. Jag satt med stora, blonda lockar i håret och hällde i mig ljummet rödvin. I fyllan nosade han på mig, i armvecken och mellan benen, jag kunde inte klandra honom för det. Han log och jag tog emot. Han var en vilsen pojkspoling utan mening eller mål. Fräknarna som uppnosiga prickar på de släta kinderna.

Jag visste redan då hur allt skulle gå, men kunde inte hjälpa det. Den opålitliga febern kom som en sjukdom, spred sig som illröda eksem över magen och brösten, sprängde mig inifrån som ett tickande sår. Jag kommer aldrig att lämna dig, sa jag efter en vecka. Han var alldeles röd i munnen av alla mina blödiga holywoodord. Jag slafsade med tungan över hans nakna bröst, det var så jag levde mig igenom dagarna och han njöt av att få vara den som höll mig upprätt. Ja, den jäveln tog emot mig med hela sitt förnuft och magkänsla.

Dagarna på stranden, längs havskanten, timmarna utan milstolpar, utan kläder och lönndörrar. Jag lärde honom simma, han hade glömt bort hur. Han bad mig flyta, länge på vattnet som en livboj. Vi lärde varandra att gå rakt. Att inte skämmas för våra putmagar och svankande ryggar.

Han kysste mina bröst medan alla såg på, barnfamiljerna och fjortisgängen som fnissade i utkanterna. Bland blommorna som taggade i deras ryggar. Jag var knallröd av skam men fnissade som en flicka av upphetsning. Vi var så stolta över varandra, jantelagen stod i ett hörn och skämdes blåögonen ur sig. Han kunde få mig att komma genom att bara suga på bröstvårtorna, länge i en evighet. Han var min pojkspoling och allt var lätt som en högsommar och en midsommarstång, en glasstårta och en sprutorgasm.

Vi satt i sanden och allt var klart, solen sprakade och lämnade stora blåsor på våra bleka axlar. Han smorde in mig med kladdig kräm och det kändes som om jag sjönk några centimeter ned i den heta stranden, jag var under honom och han njöt av det, att ha mig där.

9 kommentarer:

Tomas sa...

Härligt!

Har du skrivit något bättre någonsin, jag tror inte det.

Lisa Gidlöf sa...

åh, vad fint, jag blir alldeles rörd här. du fattar inte vad sådana här kommentarer betyder för mig, tack så mycket Tomas! Hur har du det? Kram

Tomas sa...

Det är folkis och så igen, men istället för att skolka så skriver jag på lektionerna. Skriver det jag själv vill. Skriver min roman! Den kommer ju inte att skriva sig själv har jag kommit fram till.

Jag menar det, angående din text alltså. Hejdlöst rolig att läsa.

Vad gör du?

Idgie Johanna Sebastian Ljunggren sa...

Fantastisk text!

Tycker sarskillt mkt om nast sistastycket och just den sista meningen i den delen.

"Han var min pojkspoling och allt var lätt som en högsommar och en midsommarstång, en glasstårta och en sprutorgasm."

Alskar verkligen hur du blandar skonhet, obskyritet och karlek med ackel och saknad.

Pusss!!!

Lisa Gidlöf sa...

Hej på er!

Härligt Tomas, att du skriver, kan tänka mig att det blir riktigt laddat och stilistiskt spännande. Bloggar du fortfarande? Jag tror jag har tappat bort adressen =/

Jag praktiserar på bokförlaget Modernista i Sthlm, jättekul och intressant. Ska flytta dit snart, med Emilie och leva loppan.

Tack Johanna!

Vad fin du är. Du satte ord på det jag också gillade me texten, det äckelvackra. Sånt e jag taggad på. Den där meningen du gillade tyckte jag först va lite för billig, men du kanske har rätt. Tack igen, dina ord värmer ska du veta! Kram

Tomas sa...

1gigsnuff.blogspot.com

Så bra, då vet jag var jag ska skicka mitt manus först då. Lev inte för mycket bara, spara lite till pensionen.

J sa...

Otroligt vackert stycke, fylld med lekfulla ord, meningar och känslor. Känner mig träffad. Kom som en pilsk hund? hmmm... =)

pedram sa...

å vad bra, särskilt det fina flytet i språket, gillar't!

matilda gustavsson sa...

Det blir alltid lika taffligt att skriva Detsamma men vafan: detsamma, jag drunknade precis litegrann i dina texter /matilda och ur mörkret