Varet väller
inuti fiskögonen.
Vågorna kluckar oss rosiga. Piskar våra
ansikten till mos.
*
Bror och jag inhalar nätet efter i
höger kurs. Mot karga stenhällarna.
Bror är min, han släpper gul loska
mot vattenytan. Den luckras upp.
Där nere syns maneterna
Dala bort i det svarta.
*
Den sköra metlinan hänger slapp och genomskinlig
Havet slickar fordrande
min brors små händer.
Han kan inte stå emot längre. Han måste dit ner.
Jag står i båten och kippar efter andan. Det här är en aning.
*
Det blir fångst:
En slö abborre som glänser silvrig.
Brors ögon sväller. Ögonfransarna klipper mig svag.
Tystnaden emellan oss är tjock som
sten.
När motorn börjar fräsa vild. Jag kan se ondskan i hans tomma ögon.
*
Vi är vilse ute på havet.
Bror har inga andetag att dra längre.
Jag kan se hans näsborrar vidgas röda.
Det här är en aning. Vi ser ljuset bli starkare.
Vi ser mor.
*
Dörren gapar. Som ett fyrkantigt hål.
Mor står lam i kroppen.
Hennes bröst är tunga säckar.
Hon ljuder ett stort nej med den röda munnen.
Vi får inte komma in. Inte hem.
*
Båten är ett redskap.
Ankaret lossar.
Mors ögon är uppbrutna. Mor är inte längre där.
*
Man skulle kunna kalla det för ett svek.
Det finns inga goda gärningar bland oss.
Vi drar som ilskna djur,
vindarna mojnar.
Jag vet att hon lider, jag vet hennes oroliga mage.
*
Det är nästan kväll. Himmel blånar.
Brors ögon är igentäckta av gult kladd.
Han ser ut som en fisk.
*
Vi ror tills handflatorna spricker. Vågorna fräser mot båtens kanter.
Man skulle kunna kalla det för ett slags hem. En tillflykt.
Jag stirrar ned:
kladdet på abborren
abborren som
kippar högt och fordrande. Det är något svart
som skäller från våra magar. Det är någonting här
som vägrar vara tyst.
5 kommentarer:
Tack för kommentaren i min blogg! Roligt att någon läser.
Här var det mycket text som jag säkert kommer återkomma till och läsa. Gillar den här texten, väldigt obehaglig men ändå berättad med ett vackert språk.
Tycker om spänningen mellan det fina/vackra och det hemska/fula/skeva. Och den mellan det väldigt konkretare och nåt annat. Men jag får inte riktigt tag på det där andra, på betydelsen. Det känns som att man ska fatta vem eller vad bror och mor är. Och vad eller hur brodern är ond, eller hur det var. Men jag fattar inte riktigt det.
Tove-Maria: Varsågod, gillar hur du skriver. kul att du uppskattade kontrasten vackert/ obehagligt, det är något jag vill förmedla. Tack!!
Jesper: Tackar!! Skevt och vackert går ju ofta ihop, vill väl förmedla det på nåt sätt. Den här texten e inte så genomarbetad..och för mig känns det som om den ska fortsätta längre, att det finns mer att berätta om tillståndet och personerna. Vad vet jag inte riktigt, men hursomhelst så tycker jag nog inte att man behöver ha så stort grepp om personerna såhär pass tidigt i en text. Eller...?
Det som inte är lätt deformerat ser själlöst och dött ut - Baudelaire
Denna slår mig som lite mer oslipad än dikten jag nyss kommenterade, men samtidigt väldigt, väldigt intressant. Jag njuter inte av att läsa, men jag blir oroad, och det är ännu viktigare.
Skicka en kommentar