pangpoesi

i köttet

jag har detta kött
och detta kött
det talar

det sjuder om köttet
små små bubblor
spricker
och det varar

köttets egna historia
djupt djupt inne i mig

där skall alltet få finnas
och ruva
och sjuda
och skaffa sig
egna vanor

detta mitt omsvurna kött
som salladsblad
som lera

i köttet bor också saknaden
efter det egna
och oumbärliga

i köttet bor också striderna
som jag inte kan minnas
förrän efteråt

köttet som en fågel
sakta sakta flyger safterna bort

jag tömmer mig
på blodomlopp
och slutna kärl

jag tömmer mig
på andfådda försök
till köttslig närhet

i köttets innersta
ligger själen och lurar
som en tiggerska

jag kan avvara köttet
åt dem som mest behöver mig

deras illamående stegrar i halsen
det talas för lite om kött
och vad köttet gör med oss

vi måste tala om köttet
och dess inneboende krafter

vi måste tala om köttets förmåga

att vrida oss ur led
tappa fästet
och falla djupt inåt, nedåt

köttets tomrum
en historia utan gränser

när köttet är tillagat på rätt sätt
går det inte att tala om det
alla ord är överflödiga

själva kärnan
av köttslig explosion
och uppenbarelse

i köttet vilar jag
och somnar in