pangpoesi

Du är rådjur

Du är ett rådjur dina långa hårda ben i sängen, dina håriga armar ditt håriga bröst du är ett rådjur som har rusat in i mitt liv. Jag har geväret under kudden jag har läpparna som trevar över ditt ansikte ditt rådjursansikte ditt lömska skratt. Du är ett litet rådjur eller stort rådjur eller jag vet inte bara att du är här och att dina bruna lemmar är mig för mycket, jag kan inte handskas med den här brutala närheten, du vill mig för mycket, du är djur, du är infantil, du är klagosam. 

Du är ett hjälplöst rådjur en nickedocka du har inte fått vatten på länge inte heller gräs du måste ha gräs. Jag ger dig gräs du ligger i sängen du tuggar gräset du har vita fläckar i ansiktet dina ögon är så runda jag vet inte hur jag ska se på dig utan att göra illa dig. Du är mätt och belåten du lägger ditt lugna rådjurshuvud mot mitt spända bröst jag tar emot dig som du är och du är rådjur. 

Ditt rådjurshjärta det finns där inne under allt det håriga och köttiga och tjocka. Jag känner de tunna slagen, jag känner hur du kämpar och hur du är beroende av min närhet för annars skulle du inte orka, annars skulle allt bli så grått och andefattigt. Du måste ha mig jag måste sköta dig jag måste älska dig och pussa på dig. Jag tappar lusten, du tar för mycket plats, du snarkar när du sover du har en hel rådjurskropp att bära på och det tänder jag inte på. 

Hur ska jag förhålla mig till dina ryckiga gester dina stirrande ögon och din härskna lukt. Hur ska jag möta den munnen, de kraven, de striderna. Ändå doften som renande, intighet, framkomlighet, förtjusning. Att min själ ligger i den doften den spårbara kraftfulla rådjursdoften. Du är främmande och så fullkomligt nära. Du är vaken och dina rörelser vill ut i skogen. Jag måste rasta dig jag kan inte ha dig fången här bara för att du är ett rådjur.