pangpoesi

hans buk sväller upp i luften,
stanken av säd vädrar oss manade till strid

i en skog av tvära årsringar

jag spretar med fingrarna som ett ofött barn
jag vill in
att göra plats där i hans sprängda mage,
gräva med nosen i skikten av ljud och kött,
runt runt
efter hjärtat som föll, lade sig i små rosa bitar att tugga gladlynt

och i det stora bäckenmörkret som en vulva sträcker sig
över våra rena fötter, jag suger ådrorna ur