att nå ut med ögonen
medan man prompt ska stanna inne
bland bokhyllor och blomflugor
att låta människan som går
bära ens ögon som diamanter
genom en hektiskt blinkande stad
att vara medveten då
om den känsla av besvikelse
som rör sig i staden
i en viss magtrakt
sakta sakta kring ens ljusblå ögon
3 kommentarer:
Lisa. Du saknas mig!
Laser du min blogg? Om du kommer till London nangang far du sova i min sang. :)
Härligt,Lisa med något nytt att läsa på din blogg. Jag har väntat ska du veta.
Denna föll mig på läppen som ett solmoget smultron!! Vackraste raden: bära ens ögon som diamanter
Annars då? Bäst, hoppas jag!
Stora kramen
Eva
Älskar den här. Mycket fin!
Skicka en kommentar