örat brusar till,
fingrarna genom kartan, de grävda linjerna i köttet
formen av stenblock
i ögongropen,
hon minns
kartans block, runt vävnaden av hud.
*
lugnet då färjorna sjunkit i land, gruset som rispat loss ögonlock.
tvättar kinden brun
hans glömda, tänker hon,
linjerna.
hur de går isär
så att de inte kan prata med rösterna
*
hälsning över mellanhaven
mot tinningens ömma.
det saknas flyktvägar
bara
en vattenfylld mage. att tömma sig
glömd igen.
3 kommentarer:
Hej Lisa
Tack för kommentarerna, det var en glad överraskning. Att du tog dem för skrivna av en kvinna fick mig att flina lite, men å andra sidan förvånar det mig inte heller. Har alltid tänkt på mina texter som kvinnliga på något vis, eller t om androgyna.
Ditt sätt att skriva slår mig som väldigt luftigt, precis så kalt och befriat från krusiduller att ex. hon, han och relationen dem emellan blir både smakfullt och detaljerat återgiven.
Gillar denna dikt! I klass med det mesta som ges ut, om inte bättre. Hoppas att jag får se dig ge ut en diktsamling de närmsta åren. Ska återvända hit ibland och läsa. Skriv!
tekoppen och svalka:
Tack så mkt för de fina orden, mycket värmande och peppande.
Skicka en kommentar